I en såpbubbla som ett litet barn har blåst svävar jag genom stan.
Jag är luft.
Jag är en liten del av mig själv som flyger i just den här bubblan just idag.
Vart vinden än bär mig ser jag mig själv.
Hur jag hjälper människorna att leva, hur växterna hjälper mig att leva, hur vi alla hjälper varandra.
Är det inte fantastiskt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
det här var jätte bra tycker jag vilken tanke du skapade
SvaraRaderaJo då, det är fantastiskt.
SvaraRaderaVad häftigt du fångade luften i en bubbla som blåser sig själv genom stan. Härlig bild och tanke!
SvaraRaderaTycker också att det är fantastiskt! =) Vi är så god hjärtade! ( kanske inte alltid, och kanske inte alla )
SvaraRaderaha det bra, kram elin.
sicken söt liten text! tanväckande, superfin.
SvaraRadera