Ett ögonkast. Hon mötte hans blick. För en sekund stannade någonting, skört som den tunnaste is upp i luften mellan dem, balanserades av två ögonpars synkronisering för att sedan falla till golvet med ett högljutt kras. Skärvorna som sakta smälte till en pöl på golvet studerades av dem båda i bristande samklang. Pölen dunstade så småningom bort och bevis på att en harmoni deras ögon emellan över huvud taget hade existerat fanns bara i deras tankar.
Hur ett ögonkast kan förvrängas så brutalt är en ofattbar sanning. Med tiden förlorar man grepp och rationalitet och ett ögonblick man ridit genom livet, närt med fantasi och broderat ut i drömmar kan plötsligt verka skrämmande verkligt. Ett broderligt leende och ett par vänliga ögon blev ett initiativ till en förälskelse, en bortvänd blick ett tecken på spelad oåtkomlighet, tomheten efteråt en kyss och en smekning.
En flicka som lever för något som inte finns och en man som inte längre minns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra skrivet. Tycker om det där som händer med blickarna i början och de febrila tolkningarna på slutet.
SvaraRaderahej igen och välkommen tillbaka det ska bli spännande att läsa dina texter igen. det sista gillade jag särskilt lever för något som inte finns och en man som inte minns jätte fint
SvaraRaderahttp://malix.se/blog/2009/08/19/farmor-ar-boven-i-dramat/
Oj, det här var bra!
SvaraRadera