Utmaning 156

När jag klev av tåget upptäckte jag att resväskan var tyngre än när jag klev på. Låsen var uppbrutna. Jag samlade sig snabbt och analyserade situationen, någon hade brutit upp min väska under tågresan och lagt något däri. Jag släpade med mig väskan till en av bänkarna på perrongen och satte mig ner och funderade, kanske berodde det på det mulna vädret men jag kände mig besynnerligt lugn, bedövad på något vis eller instoppad i en skumgummimadrass. Fantasin skenade förbi bomber, mordvapen och stöldgods utan att jag riktigt förstod vad det var. Jag ruskade olustigt på mig för att vakna till och bestämde mig för att se efter vad som orsakade denna tyngd.

Det var definitivt inte vad jag väntat mig. Förbryllad lyfte jag upp den fula, dreglande hundvalpen och höll den på armlängds avstånd framför mig. Det var en sådan hund som ser ut som om den har fått flera storlekar för stort skinn, öronen var långa och den hade påsar under ögonen som om den inte sovit på väldigt länge. Dessutom luktade den illa. Till min stora förvåning så älskade jag den! Jag brydde mig inte om att fundera över vem som kommit på idén att trycka ner en ful hund i min resväska utan tog valpen under ena armen och väskan i den andra och promenerade iväg.