Utmaning 135 15 maj - Skriv om att påverka

Nej, tänkte jag. Jag hade redan bestämt mig och jag skulle inte ändra mig det visste jag. Det var sen kväll och jag stod i badrummet, frenetiskt borstande mina tänder. Det hade jag gjort i säkert tio minuter redan och vid det här laget hade jag antagligen tänder som utan att skämmas kunde stoltsera i en reklam för Colgate. Men det var inte därför jag skrubbade så ivrigt. Nej anledningen var den simpla att min hjärnverksamhet fungerade bättre då och den här kvällen var jag verkligen i behov av att tänka. Nu hade jag bestämt mig - jag skulle inte gå på min brors begravning. Jag spottade i handfatet och sköljde tandborsten noga innan jag stoppade tillbaka den i muggen. Jag var på väg att vända mig om för att gå när jag hejdade mig mitt i rörelsen.

I muggen på hyllan ovanför handfatet hade det funnits fyra tandborstar och inte tre som motsvarade till det nuvarande antalet i familjen. Den fjärde, gröna tandborsten skulle inte finnas där. Jag tog upp den och studerade de slitna stråna, ville slänga den men kunde inte riktigt. Jag tittade upp och såg mig själv i spegeln med en tandborste i handen. Var mina ögon verkligen sådär sorgsna?

Då, plötsligt stod han där och tittade över min axel, han var så lik sig att jag måste dra efter andan. De gröna ögonen, det sandfärgade håret med luggen som alltid föll ner i ögonen och skrattgropen i kinden när han log. Nu skrattade han och puttade mig lekfullt i sidan, han hade alltid tyckt att jag oroade mig för mycket. Förvånad mötte jag min blick i spegeln och upptäckte att mina ögon var alldeles torra i ett ögonblick som borde fått dem att svämma över.

Plötsligt var han överallt; han låg i badkaret och läste någon av sina gamla serietidningar, han stod nonchalant lutad mot väggen med en handduk om höfterna och droppande hår, han rakade sig framför spegeln medan han visslade ”don´t worry be happy”. Jag var vettskrämd men känslan av glädje var starkare och nu grät jag en flod av lycka och sorg på samma gång.

Jag lämnade badrummet med en känsla av lättnad, det kändes skönt att ha fattat ett beslut.