tisdag 19 maj 2009

Utmaning 140 - Skriv om ett brott

Junikvällen var ljum och sovrumsfönstret till Karlbergs stod på glänt. Elina bet sig i läppen medan hon funderade, var de vakna så skulle hon ju åka fast. Kunde inte komma på något påtagligare än att brottslingen skulle sticka in huvudet genom fönstret där de låg vakna. Hon log vid tanken men sköt den sen åt sidan. Hade ju gjort det här massvis av gånger, inte kunde det väl vara så svårt? Och turen var på hennes sida ikväll, alldeles intill fönstret stod ett knotigt gammalt äppelträd. Hon visslade lågt, perfekt!

Vigt klättrade Elina upp i trädet och när hon var i jämnhöjd med övervåningen hasade hon sig ut på en lång gren och tog sikte på den fladdrande vita gardinen i fönstret. Sedan blev det lite knepigt, när hon var längst ut på grenen var det fortfarande en halvmeter kvar till fönstret och inte kunde hon hoppa, var de inte redan vakna skulle de säkerligen bli det då. Men hon var inte sen att komma med en lösning.

Försiktigt hasade hon sig ännu lite längre ut, grenen knakade oroväckande. Nåja, det fick duga. Hon sträckte fram armarna framför sig och greppade fönsterkarmen. Det krävdes hela hennes armstyrka för att hålla kvar när hon gled av grenen och hängde i armarna från fönstret. Hon hävde sig upp så att hon låg på mage i fönstret och höll andan, lyssnade. Tyckte sig höra ett dovt snarkande från ena ändan av det mörka rummet. Ljudlöst, likt en orm gled Elina ner på golvet och ålade sig mot dörren, lyssnade igen. Jodå, hon kunde fortfarande höra snarkningar. Långsamt tog hon sig upp på fötter och tryckte försiktigt ner handtaget till sovrumsdörren. Lyckligtvis gled dörren upp utan gnissel och hon smög ut i något som liknade ett vardagsrum.

Ett ögonblick stod Elina handfallen, hon hade lyckats ta sig in, det var det som var viktigast men hon måste ha med sig en trofé… Hon såg sig omkring efter något passande, började bli stressad nu och ville ta sig ut så fort som möjligt. Ett försynt jamande bakifrån och hon snurrade hastigt runt som om hon blivit tagen på bar gärning. En katt! Utan att tänka sig för om det verkligen var så smart grep hon katten om nacken och lyfte upp den i famnen. Den skulle hon ha som trofé. Hon skulle precis vända sig om och gå när handtaget till sovrumsdörren trycktes ner…

3 kommentarer:

  1. Så synd att det tog slut där ;-( , lämnar du bara dina läsare i sticket ;-) ?

    SvaraRadera
  2. Ja absolut!!!

    vart bor du?? :)

    ha en fin kväll, kram elin.

    SvaraRadera
  3. Jag älskar också twilight =) Vi har tydligen mycket gemensamt.. *ler*

    ha det bra vännen, kram elin.

    SvaraRadera