söndag 17 maj 2009

Utmaning 136 - Skriv om att stå i strålkastarljuset

Med bävan öppnade jag den knarrande ekporten och steg in i den gamla teatersalongen. I ljusgatan från dörren som jag lämnat på glänt dansade dammkornen sin glädje över att äntligen få slippa ut. Det tog ett tag för ögonen att vänja sig vid dunklet och inte förrän de gjort det kunde jag se mig omkring. På något sätt hade jag varit förberedd på det värsta så när mina ögon nu systematiskt granskade området fanns där inga häftiga inandningar eller förfärade utrop utan bara lugnt konstaterande.

Teatern hade en gång varit en plats för de allra största föreställningarna och jag drabbades plötsligt av en besynnerlig sorg, som om teatern vore ett bortglömt gosedjur och såg på mig med olyckliga knappögon liksom undrande varför den blivit åsidosatt. Jag skakade olustigt på mig, det var inte likt mig att vara så sentimental, det måste vara stämningen här inne som bokstavligen gick att ta på. Jag gick längs bänkraderna med handen vilande på de släta träsitsarna, stegen som i annat fall skulle ekat ordentligt med tanke på akustiken lät dämpade på grund av det tjocka lager damm som täckte golvet. Jag kände mig ivrig och förväntansfull, nästan som en unge i gottefabriken och det kliade i fingrarna efter att få börja rusta. Det här stället hade sådanda möjligheter!

Medan jag gick upp mot scenen föreställde jag mig teatern fullsatt och fylld av ljus, undrade hur länge sen det varit. Jag äntrade det knarrande scengolvet och fick en plötslig lust att dra för den gamla sammetsridån som fortfarande hängde kvar. Förhängena gled lätt ihop när jag drog i repet som om det varit igår de senast användes och inte för tjugo år sedan. Med bultande hjärta följde jag en ingivelse och trädde in i mörkret bakom ridån. I det ögonblicket kände jag mig mer levande en någonsin. För första gången på flera år var jag hel. Jag kände hjärtat bulta i bröstet, kände blodet strömma hett och snabbt genom ådrorna igen. Ridån gled isär. Beslutsamt drog jag ett djupt andetag och slöt ögonen innan jag gick ut i strålkastarljuset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar