Utmaning 147 - Skriv om en krydda

Som en fjäril slog hon ut ur sin puppa om mornarna. Slätade ut sina skrynkliga vingar, synade dem med samma nyfikenhet varje dag. Hon fladdrade försiktigt med dem för att se om de bar och märkte som alltid att hon inte behövt oroa sig. Lät sig föras med den ljumma vårvinden, sniffade i luften efter de saftigaste nektarna och slog sig ner mellan kronbladen på en särskilt vacker kamomill. Satt där en stund och sög i sig söta nektar tills en plötslig skugga tornade upp sig framför henne. Hon brydde sig inte om att identifiera hotet utan gav sig kvickt iväg istället för att ta några risker.

Glatt nynnande fladdrade hon vidare över åkrar och blomsterängar nöjd över att ha kommit undan. En stilig, ung man satt på en parkbänk och njöt av solen. Hon fick en plötslig lust att skoja lite, kände sig modig och ovanligt djärv idag och flög därför fram till honom. Gav sitt yttersta för att imponera, spexade och gjorde konster men den unge mannen verkade inte märka något. Förargad men fast besluten att inte ge upp flög hon fram och satte sig på hans axel, viftade förföriskt med vingarna och kittlade honom på halsen med sina känselspröt. Det märkte han och tog sig om halsen för att befria sig från det som irriterande. Hon vek hastigt undan för att slippa bli mosad och satte sig istället på mannens näsa så att han skulle kunna se henne.

Satt där medan han glodde förvånat och log åt sin egen djärvhet. Fladdrade upp igen, sneglade som hastigast på mannen för att bedöma om hon hade hans fulla uppmärksamhet innan hon gjorde en trippelsaltomortal i luften följd av en halsbrytande djupdykning. Den här gången var mannen synbart imponerad och hon fnissade för sig själv, flög fram och gav honom en kyss på munnen men rodnande sedan och måste vända sig bort. Vågade inte se på honom och slog vingarna för ögonen. Hon kikade försiktigt över kanten och mötte hans blick, såg att han log och andades lättad ut.

Men nu började det skymma, snart skulle hennes liv vara över. Kände paniken komma krypande, det fick inte ta slut nu, inte nu när hon hittat sitt livs kärlek. Det tidigare pirret hon känt av att vara förälskad förvandlades till en våg av sorg. Med en högljudd snyftning och utan att möta mannens blick snuddade hon hastigt vid hans läppar och vände honom ryggen. Farväl min kärlek nu ses vi aldrig mer.